Hem
Ja. Kreativa är till för nåt, eller hur? Så JAG tänkte skriva min berättelse här och vill ha tips på att få den mindre wb hp. Okej?
NU BÖRJAR DEN TYP TROR JAG
Så där stod jag, denna kalla decemberdag, och hade ansvar för hur ett enskilt barns framtid skulle se ut. Det borde ju vara ett enkelt val, eller hur? Varför skulle jag svika min gamla kompis som jag inte sett sen egna barnsben, vad skulle vara en bra anledning för det?
Situationen är svår att förklara med ord.
Det började med... att jag föddes. Ödets ironi, stackars lilla värld.
Min fader är monomagiker, och tack vare farfar kan han inte annat än att vara stolt över sitt ursprung. Farfar var med i försvaret och kan därför många kraftfulla besvärjelser att jaga bort oss med om far skulle önska att han vore något annat.
Oavsett vem man är är det dåligt att önska att man vore något annat. Äldre släktingar är fastnaglade vid gamla sätt och ord, och om man t.ex: skulle vara lavanyid och vilja vara dvärg blir man utstött och folk ser ned på en. Kanhända att man "råkar" bli dödad under ett demonuppdrag.
Min moders del av släkten är väldigt blandad. Vampyrism, Lavanyism, Melydiaälvor, alver, allt möjligt! Stark lavanyism är ovanligt, och där ser ni en anledning för mig att vara stolt.
Vi lavanyider har fladdermusvingar och kan skifta form. Många av oss föds som Mörka vandrare, alltså halvdemoner. De flesta är rädda för Mörka Vandrare, då de har tendens att göra saker de annars inte skulle göra, vid ett okontrollerat tillstånd. Dock är vi väldigt effektiva vid försvar. Vi är svåra att döda.
När jag var fyra år visades det första tecknet på speciella egenskaper. Själv blev jag skitförvånad då min moster blev GLAD över att jag flugit upp på garagetaket jagandes efter en lavanyidkattunge.
Katten däremot ville INTE släppa brevet den bar på, utan den fnös åt lilla patetiska jag och flög sin väg.
Två år senare började jag på Mixeteria school, en skola där människobarn, alver och liknande med magisk kraft kan utbilda sig till jobb som passar ens egna ursprung, egenskaper och önskan. Jag hade splittrats från nästan alla mina vänner, utom en; Alex. Han är typ italiensk och har egentligen ett jättesvårt namn, så alla får kalla honom Alex istället.
Och härifrån kan jag inte förklara allting bara rakt uppochner, du måste få uppleva det som jag gjorde för att förstå. Alla mina minnen är inte vackra graciösa svanar, dessa gröna ögon har sett mer än du tror. Dock är det val som jag en gång gjort, och jag står för dem oavsett vad du tycker. Nu är det min tur att ställa en fråga; Är du redo att ta min hand och se de val jag gjort genom nya ögon?
NU BÖRJAR DEN TYP TROR JAG
Så där stod jag, denna kalla decemberdag, och hade ansvar för hur ett enskilt barns framtid skulle se ut. Det borde ju vara ett enkelt val, eller hur? Varför skulle jag svika min gamla kompis som jag inte sett sen egna barnsben, vad skulle vara en bra anledning för det?
Situationen är svår att förklara med ord.
Det började med... att jag föddes. Ödets ironi, stackars lilla värld.
Min fader är monomagiker, och tack vare farfar kan han inte annat än att vara stolt över sitt ursprung. Farfar var med i försvaret och kan därför många kraftfulla besvärjelser att jaga bort oss med om far skulle önska att han vore något annat.
Oavsett vem man är är det dåligt att önska att man vore något annat. Äldre släktingar är fastnaglade vid gamla sätt och ord, och om man t.ex: skulle vara lavanyid och vilja vara dvärg blir man utstött och folk ser ned på en. Kanhända att man "råkar" bli dödad under ett demonuppdrag.
Min moders del av släkten är väldigt blandad. Vampyrism, Lavanyism, Melydiaälvor, alver, allt möjligt! Stark lavanyism är ovanligt, och där ser ni en anledning för mig att vara stolt.
Vi lavanyider har fladdermusvingar och kan skifta form. Många av oss föds som Mörka vandrare, alltså halvdemoner. De flesta är rädda för Mörka Vandrare, då de har tendens att göra saker de annars inte skulle göra, vid ett okontrollerat tillstånd. Dock är vi väldigt effektiva vid försvar. Vi är svåra att döda.
När jag var fyra år visades det första tecknet på speciella egenskaper. Själv blev jag skitförvånad då min moster blev GLAD över att jag flugit upp på garagetaket jagandes efter en lavanyidkattunge.
Katten däremot ville INTE släppa brevet den bar på, utan den fnös åt lilla patetiska jag och flög sin väg.
Två år senare började jag på Mixeteria school, en skola där människobarn, alver och liknande med magisk kraft kan utbilda sig till jobb som passar ens egna ursprung, egenskaper och önskan. Jag hade splittrats från nästan alla mina vänner, utom en; Alex. Han är typ italiensk och har egentligen ett jättesvårt namn, så alla får kalla honom Alex istället.
Och härifrån kan jag inte förklara allting bara rakt uppochner, du måste få uppleva det som jag gjorde för att förstå. Alla mina minnen är inte vackra graciösa svanar, dessa gröna ögon har sett mer än du tror. Dock är det val som jag en gång gjort, och jag står för dem oavsett vad du tycker. Nu är det min tur att ställa en fråga; Är du redo att ta min hand och se de val jag gjort genom nya ögon?
Senast ändrad av Westyane den lör feb 06, 2010 5:51 pm, ändrad totalt 1 gång
(