I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

**Mitchan** sön feb 07, 2010 8:32 pm

Mitchan: Admin; Antal inlägg : 89
Join date : 10-02-04
Age : 29
Ort : Blobfish yo

Inlägg 1

I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Mitchan sön feb 07, 2010 8:32 pm

HAHA okej nu har jag börjat på en ny fantasyberättelsesak. Roligt. LÄS PLX.

Inledning:
Hej. Jag heter Belle, är 15 år och bor en bit utanför Stockholm, Sverige. Eller bodde kanske jag ska säga. Tills för ett tag sen. Låt mig berätta från början.
Det var en såndär vanlig dag, lite innan påsken 2008. Snön hade just försvunnit helt och det var äntligen varmt utomhus. Sådär så man kunde stänga av elementen och sätta sig med laptopen i fönstret och värma sig i solen.
Det var väl bara ett par dagar innan påskafton (eller heter det påskdagen?) som någon snubbe kontaktade mig på internet och frågade om jag visste något om mina förfäder. Och enhörningar. Han måste vara dum i huvudet, tänkte jag nog. Sen sa han att han ville träffa mig på ett café i stan. Min syster Amelia sa att jag inte borde gå dit; klart han inte är ute efter att prata om fantasidjur och mina döda släktingar.
Fast av ren nyfikenhet tog jag bussen till café mineur i gamla stan dagen efter. Nästan samtidigt som jag satte foten innanför dörren ställde sig en stilig ung man framför mig och frågade om det var jag som var Belle. Jag kände på mig att han redan visste det, men jag nickade ändå.
"Jag är rektor på en skola som vi kan kalla UA i dagligt tal.", sa han. Vad roligt, en rektor. Synd för honom att jag redan trivs på min egen skola. "och jag skulle vilja ge dig det här brevet.", fortsatte han och sträckte fram ett gult kuvert med mitt namn skrivet i rött bläck. Han sa åt mig att öppna det i lugn och ro hemma. Vi skiljdes åt, och så fort jag kom upp på mitt rum efter att ha tagit bussen hem igen, så öppnade jag kuvertet.
Det stod något om att jag var häxa och antagen till Unicorn Academy. Vilket idiotiskt namn, och var det här något slags skämt eller?
Jag gick ner och visade brevet för mamma. Det var så man fick reda på att jag visst var en häxa på riktigt, och att hon inte var min morsa. Jag kände mig som någon himla Harry Potter. För jag nämnde väl att hon är min moster? På något konstigt vis var dock Amelia min biologiska syster, och våra föräldrar hade dött i en bilolycka när vi var små. (Säker på att de inte blev dödade av någon motsvarighet till Voldemort?)
Iallafall var det en ganska annorlunda upplysning, fastän jag fortfarande trodde att det var något vrickat skämt.

Det var ändå början på ett helt nytt liv, för fyra månader senare fann jag mig själv sitta på ett hårt och jordigt säte i ett svart tåg, påväg mot det här Unicorn Academy, och det är där min berättelse börjar.

Dimen99 mån feb 08, 2010 5:54 pm

Dimen99

Dimen99: Räka; Antal inlägg : 33
Join date : 10-02-06
Age : 30

Inlägg 2

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Dimen99 mån feb 08, 2010 5:54 pm

Nice! (':
Skriv mer ^^

Barro mån feb 08, 2010 6:09 pm

Barro

Barro: Rakapparat; Antal inlägg : 206
Join date : 10-02-05
Age : 105
Ort : Jetehemligt!!!

Inlägg 3

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Barro mån feb 08, 2010 6:09 pm

skriv mera!
den var bra!

TokiPoki mån feb 08, 2010 7:23 pm

TokiPoki

TokiPoki: Hajmat; Antal inlägg : 179
Join date : 10-02-06
Age : 101

Inlägg 4

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

TokiPoki mån feb 08, 2010 7:23 pm

brabrabra! mermermer!

dinosauriepetra tis feb 09, 2010 10:40 am

dinosauriepetra

dinosauriepetra: Penna; Antal inlägg : 54
Join date : 10-02-06
Ort : Nere!

Inlägg 5

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

dinosauriepetra tis feb 09, 2010 10:40 am

Åååååh, så bra den var! Haha, din stil att vara syns även i berättelsen, vad roligt!

Turner tis feb 09, 2010 6:34 pm

Turner

Turner: Rakapparat; Antal inlägg : 201
Join date : 10-02-05

Inlägg 6

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Turner tis feb 09, 2010 6:34 pm

Bra, skriv mer

**Mitchan** ons feb 10, 2010 1:12 am

Mitchan

Mitchan: Admin; Antal inlägg : 89
Join date : 10-02-04
Age : 29
Ort : Blobfish yo

Inlägg 7

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Mitchan ons feb 10, 2010 1:12 am

hoho tack. kapitel ett kommer förhoppningsvis imorgon. det tar fett med tid dock haha.

Barro ons feb 10, 2010 11:56 am

Barro

Barro: Rakapparat; Antal inlägg : 206
Join date : 10-02-05
Age : 105
Ort : Jetehemligt!!!

Inlägg 8

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Barro ons feb 10, 2010 11:56 am

Mitchan skrev:hoho tack. kapitel ett kommer förhoppningsvis imorgon. det tar fett med tid dock haha.

JAAAAAA!

**Mitchan** ons feb 10, 2010 6:18 pm

Mitchan

Mitchan: Admin; Antal inlägg : 89
Join date : 10-02-04
Age : 29
Ort : Blobfish yo

Inlägg 9

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Mitchan ons feb 10, 2010 6:18 pm

Ganska framstressat, word dog och jag hann inte spara så jag skrev om bara lite sämre sådär. men det gör inget.

Kapitel 1.

"Är det ledigt här?", hörde jag över oväsendet från tåget där jag satt och lutade mig mot en kant och blickade ut mot de stora landskapen. Jag vred huvudet mot kupédörren och fick se en ganska lång kille med en rufsig, blond lugg som stack fram under en svart mössa.
"Visst", sa jag med spelad nonchalans och tog ner fötterna från sätet mitt emot för att göra plats. Han tog ett kliv framåt, satte ena knät på det hårda svarta sätet och stuvade in sina två väskor på hyllan över sittplatserna.
"Hej!", sa han glatt när han fått allt i ordning och satt sig ner mitt emot mig. "Jag heter Ath. Och du är?"
"Belle.", svarade jag kort. Han höjde ögonbrynen och skakade på huvudet.
"Här var man rakt på sak. Är det ditt första år?", frågade Ath.
"Ja.", sa jag. Och så kom jag på mig med att vara lite halvt dryg igen. "Hur länge har du gått på Unicorn?", tillade jag och kvävde ett litet skratt åt mig själv.
"Sen jag var tolv", skrattade Ath. " - alltså mitt tredje år nu!", fortsatte han. Jaha, då var vi lika gamla. Vi började prata och skratta och skämta om mest ingenting alls. Han frågade mig hur mycket jag visste om Unicorn Academy. Ingenting, sa jag. Vi skrattade. Han undrade hur mycket jag fått reda på om den nya världen, miljön och livsstilen jag ger mig in på. Ingenting, sa jag igen. Ath log stort och sa att den största chocken får jag när vi kommer fram och ska samlas och äta kvällsmat och få scheman utdelade.
Jag undrade vad han menade med det, men mer om den saken vägrade han (med ett stort leende) berätta. Vi pratade mer. Skrattade mycket. Jag tog upp ämnet igen. Han skrattade och sa att han kan väl avslöja en sjättedel av det då.
Det visade sig att Ath var alv. Mössan bar han (Och de andra alverna på tåget) för att dölja de smått iögonfallande spetsiga öronen (som jag fann väldigt charmiga) för allmänheten på tågstationen. Efter det tyckte jag att det var bäst att vänta på resten av "chocken" tills vi var framme. Vi fortsatte prata länge. Vi pratade bland annat om hurvida man skulle ha grädde eller glass till kladdkaka (Jag tyckte glass; Ath föredrog grädde) och han erkände att han bara hört talas om internet någong gång sådär i förbifarten. Jag tyckte det var stört att jag var påväg till ett ställe utan internet, där jag skulle bo nu framöver. Men det var okej än så länge. Jag tyckte om Ath.

Och så var vi framme. Vi klev ur tåget tillsammans med en mellanstor folkskara; mycket mer än vad man trodde fick plats i det lilla slitna svarta tåget, men ändå inte mycket. Jag och Ath tog sällskap och gick längsmed en grusig stig upp för en kulle. Efter en stund gick det ner igen, och mellan träd och huvuden såg jag hur ett slott i rött tegel tornade upp sig framför en liten damm och lite längre bort fanns det låga byggnader med dörrar lite här och var, ett antal småstugor, och ett större hus i en annan färg än slottet, tegelstugorna, och de avlånga husen som omringades av blommor och buskage.
Det var vackert. Rosor i rosa, vitt och rött fanns det gott om över hela skolgården, och precis bredvid den lilla dammen fanns en liten söt marmorfontän. Jag såg den inte så noga den gången, men efter alla sena lördagskvällar vid marmorkanten märkte jag också att fontänen i själva verket var en utristad enhörning i miniatyrformat, komplett med fontän och fågelbad.

Vi gick in i den stora slottliknande byggnaden i mitten av allting. Hallen var nästan enorm, med en stor rund vinröd matta i mitten av allting, smutsvita väggar, mörkt golv, och ännu mer marmorstatyer längs med ena väggen. På de andra väggarna satt enorma tavlor föreställande olika målningar av - allihopa skäggiga - män, ganska snett placerade. Trots att det vid en första blick kändes som en väldigt outtänkt inredning för mitt femtonåriga designerhjärta så ingav det en känsla av att vara både omringad och fri på samma gång.
Så gick vi vidare in i genom en mahognydörr med utristade bokstäver (ett snirkligt u och ett ännu snirkligare a) och trädde in i den både ljusa och mörka samling/matsalen. Trots att väggarna var näst intill vita, golvet var någon form av polerad ljusgrå sten, och alla dukar och ljus på borden (som för övrigt hade en riktigt konstig placering - men det tar vi senare) var vita, så var det nog något av de mysigste rummen jag vart i. Kanske var det för att någon rullat ner vinröda gardiner över alla fönster. Kanske var det för att den stora diamantlampan i taket var släckt, kanske på grund av den enorma vedspisen längst bort. Det var en besynnerlig blandning av ljus och mörker, men jag älskade det.
När Ath hade slängt en kort blick på stället skrattade han lite för sig själv
"Vårat tåg var först. Det gör din kommande chock lite större. Fast den går över snabbt. Nästan alla vänjer sig.", sa han med ett slugt, snett leende. Jag himlade med ögonen, för det var självklart att Ath ville få mig att undra så mycket så jag spricker. Men jag frågade inte vad det var. En levande drake i bur skulle nog inte ens kunna förvåna mig just nu.
Vi började gå mot mitten av rummet, och där kommer det där med den konstiga bordsplaceringen in. Det var antingen ett, två, eller fyra bord. Jag kunde inte riktigt avgöra vilket alternativ som verkade mest troligt, men för att lätta förklaringen utgår vi från att det var fyra.
Det första bordet började precis i hörnet av salen och gick direkt snett in mot mitten. I mitten möttes det av det andra bordet, som gick rakt mot hörnet mitt emot. Likadant med det tredje och fjärde bordet; alla bord tillsammans bildade ett stort x. Ath tog med mig till platserna i mitten, precis där borden korsades.
"Blir det så att du hänger med mig och mina kompisar sen, så får du göra dig hemmastadd här i mitten; vi har haft samma platser nästan varje dag i alla fyra år jag gått här.", skrattade Ath. Jag fnissade när en brunhårig alv smög fram bakom Ath och sparkade honom löst på vaden under stolen.
"Aj!", utbrast Ath halvhjärtat "Stick, Wayne!"
"Jaha, så jag ska sticka? Du hade inte tänkt presentera mig för din lilla vän?", sa Wayne och drog fram en stol och trängde sig in mellan mig och Ath. Jag skrattade.
"Det här är Belle, en söt häxa som inte vet någonting om någonting. Belle - Wayne. Han tror han är rolig.", sa Ath och himlade med ögonen.
"En ny trollkarlsbrud!", utbrast Wayne glatt och klev upp från stolen, puttade på den och lät den glida iväg till den tomma platsen varifrån han tog den. "Åh, hon vet ingenting om VTAKF?", sa Wayne uppspelt och slog ihop med nävarna.
"Ska det där föreställa en förkortning?", skrattade Ath och det gick upp för mig att "vtakf" var ett ord Wayne just uppfunnit. Och så gick det upp för mig att de pratade om mig i tredje person. Jag avbröt och sa att jag faktiskt sitter här.

Det gick en liten stund till och Wayne gick iväg för att kika ut genom en av de röda rullgardinerna och se om det kommer några mer tåg snart. Visst gjorde det det, två stycken på samma gång, sa han när han var tillbaka. Ath och Wayne utbytte en blick och jag himlade med ögonen och insåg att det säkert var något med eleverna. Alver, trollkarlar och häxor; var det verkligen allt?

Dessi ons feb 10, 2010 6:22 pm

Dessi

Dessi: Slimeboll; Antal inlägg : 250
Join date : 10-02-05
Age : 29
Ort : Animeworld

Inlägg 10

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Dessi ons feb 10, 2010 6:22 pm

Har bara läst prologen, den verkar bra och spännande! Jag kommer nog följa, även om jag hatar att läsa via internet! Bara det inte blir något jätte HP-ripoff, men det tror jag inte. Kör hårt Mitchan, you have my support Very Happy

**Mitchan** ons feb 10, 2010 6:55 pm

Mitchan

Mitchan: Admin; Antal inlägg : 89
Join date : 10-02-04
Age : 29
Ort : Blobfish yo

Inlägg 11

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Mitchan ons feb 10, 2010 6:55 pm

Dessi skrev:Har bara läst prologen, den verkar bra och spännande! Jag kommer nog följa, även om jag hatar att läsa via internet! Bara det inte blir något jätte HP-ripoff, men det tror jag inte. Kör hårt Mitchan, you have my support

Alltså åh jag var typ jätterädd för at det ska bli wbpotter först, men efter en prolog och snart två kapitel + uttänkt plott, inser jag att det kommer vara lite av en unik blandning av alla stora fantasyböcker, massa mitchanhumor, och lite... typ... jenniferness. jag har pratat för mycket med den människan dom senaste veckorna alltså.. Rolling Eyes

HAHA

Barro ons feb 10, 2010 9:36 pm

Barro

Barro: Rakapparat; Antal inlägg : 206
Join date : 10-02-05
Age : 105
Ort : Jetehemligt!!!

Inlägg 12

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Barro ons feb 10, 2010 9:36 pm

Har du funderat på att bli författare?
Du är riktigt bra, faktiskt. Fortsätt!!!

TokiPoki fre feb 12, 2010 3:48 pm

TokiPoki

TokiPoki: Hajmat; Antal inlägg : 179
Join date : 10-02-06
Age : 101

Inlägg 13

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

TokiPoki fre feb 12, 2010 3:48 pm

MITCHAN DU ÄGER! Like a Star @ heaven

Turner fre feb 12, 2010 4:14 pm

Turner

Turner: Rakapparat; Antal inlägg : 201
Join date : 10-02-05

Inlägg 14

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Turner fre feb 12, 2010 4:14 pm

TokiPoki skrev:MITCHAN DU ÄGER!

TokiPoki lör feb 13, 2010 1:16 am

TokiPoki

TokiPoki: Hajmat; Antal inlägg : 179
Join date : 10-02-06
Age : 101

Inlägg 15

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

TokiPoki lör feb 13, 2010 1:16 am

Turner skrev:

TokiPoki skrev:MITCHAN DU ÄGER!

**Mitchan** sön feb 14, 2010 4:52 am

Mitchan

Mitchan: Admin; Antal inlägg : 89
Join date : 10-02-04
Age : 29
Ort : Blobfish yo

Inlägg 16

Sv: I do belive in unicorns. (FANTASYROMAN)

Mitchan sön feb 14, 2010 4:52 am

Kapitel 2.
Dörren till matsalen öppnades och det strömmade in elever bakom mig. Vissa satte sig tillsammans med varandra, andra gick och satte sig tillsammans med sina kompisar som redan slagit sig ner vid borden för att vänta på dem.
Wayne och Ath brast plötsligt ut i lågt skratt. Jag undrade ett tag om de hade lurat mig om att det skulle hända något nu, men i samma sekund vände sig en lång tjej med lockigt, rödbrunt hår och svarta chinos om på andra sidan bordet. Jag tappade nästan bokstavligt hakan när jag upptäckte att hon hade en lång, smal svans med en rödaktig tofs med en svart rosett knuten runt. En svans.
Wayne frustade till av skratt när han såg mitt ansiktsuttryck.
"Troll.", skrattade Ath. Oj. När man säger Troll, brukade jag nog tänka (vilket du säkert också gör) på antingen stora gröna träsktroll, jättar med enorma näsor, träd/sten/mossfigurer, eller små rultiga figurer med svans, trassligt hår, röda kinder och ihoplappade kläder. Riktiga troll är verkligen inte lik någon av beskrivningarna, fast jag tror att det är det sista exemplet som är en förvrängd och förmytigad (är det ens ett ord?) version av riktiga troll - som i stort sett såg ut som vilken människa som helst - alltså väldigt olika allihopa - fast med en långsmal svans med tofs längst ut.
"Tack, Ath.", sa trollet och slog sig ner mitt emot mig. "Jag är Ally.", tillade hon med ett leende när hon vänt sig åt mitt håll. "Du är uppenbarligen ny här", skrattade hon när jag öppnade munnen för att presentera mig själv.
"Ja", skrattade jag. "Jag är Belle. Kan du berätta varför bara hälften av alla som just kom in har svans?"
För det hade jag hunnit lägga märke till. Gud, vad jag inte skulle bli förvånad alls över nästan någonting just nu. Men veta, det ville jag. Jag betvivlade att det bara var troll, alver, och människor här inne.
"Okej, jag berättar!", skrattade Ally över Waynes protestrop. "Vampyrer.", sa hon med eftertryck.
Och jag måste erkänna att för andra gången idag blev jag förvånad när jag inte trodde det var möjligt längre.
"Vampyrer.", upprepade jag. "Såna som suger blod och flyger omkring utan vingar?", ville jag ha svar på.
Ath skrattade. "Nej, de flyger inte runt utan vingar. Inte med vingar heller, för den delen.", sa han.
"Kom igen, de suger inte blod heller!", lade Ally till efter hon sett mig bli ganska storögd. "Vampyrer kan äta i stort sett vad som helst, men de har utvecklade huggtänder för att kunna jaga exempelvis älg utan vapen; de bodde ursprungligen bara skogen.", berättade hon. Det lät riktigt intressant, och jag skulle ha frågat mer om inte Wayne avbröt.
"Dörren öppnas!", sa han snabbt. "Blunda, Belle!"
..Bara en idiot hade nog blundat, klart man blir mer intresserad när han säger något sånt. Så jag vände snabbt blicken mot entrédörren bakom mig. Och drog efter andan.
Fauner och Kentaurer i massor strömmade in, på antingen två eller fyra pälstäckta ben. Jag följde storögt en vit faun med blicken, hans blonda hår var en aning mörkare - eller gulare - än det kritvita, rentvättade håret som hängde i eleganta klasar på hans ben, som såg ut att tillhöra en get.
Jag drog blicken mot en kentaur med lockigt hår, stort leende och svartvit hästkropp. Okänsligt (men också oskyldigt) nog fick scenen mig att tänka på kreatur som släpps för bete. (Fast efter bara en vecka på UA kom jag att vänja mig - och bli vän med - varelserna, så min första tanke kom nog att bli förlåten ganska snabbt)

En orange/rödbrun faun struttade glatt fram till Ath, Wayne, Ally och mig. Som alla andra lade han märke till mig först (Det var nog inte så vanligt att främmande ansikten syntes vid den här platsen i matsalen). Han log och mötte min blick för en sekund, men jag tittade ner i marken nästan direkt.
Jag tittade upp igen och såg att faunen vände sig mot Ath.
"En människa i gänget!", sa han glatt och Ath böjde sig ner i en halv bugning. "Nu fattas bara vampyrsnobbar och kentaurkossor, så har vi en komplett uppsättning. Fast vi slänger ut Wayne, så blir det jämnt", sa han och skrattade. Wayne himlade med ögonen.
"Jag heter Rebé.", sa faunen till mig och sträckte fram en hand. Jag log och skakade den och sa att jag heter Belle.
Ath sa något till Ally och jag såg mig omkring. Jag lade märke till en grupp med tre fauner (vita alla tre), en spinkig brun kentaur, och två personer som jag misstänkte var antingen vampyrer eller trollkarlar (hur såg man skillnad på något sånt egentligen?), en grupp med två troll och en brun faun, och en grupp med två kentaurer och två fauner.

Efter att ha lyssnat på de andras samtal om förväntningar och farhågor inför det nya skolåret frågade jag om det fanns någon viss rangordning man borde känna till här. På min förra skola hade det ju mest vart sportfånar mot icke sportfånar (cheerleaders räknas till sportfånarna, alltså regerade sportfånarna, helt enkelt. Jag hatar sport.) till exempel.
"Det är det väl", sa Rebé. "Vampyrer är hemskt snobbiga, vilket många vita fauner och ungefär hälften av människorna är. Kentaurer är mer ensamstående, och resten är normala.", förklarade han.
Jag undrade hur det kommer sig att hårfärgen avgör om en faun är snobbig eller inte. Det var tydligen en dum fråga, för Rebé gav ut en liten frustning av dåligt dolt skratt, men han berättade ändå att det för flera hundra år sedan var någon rik, vit faunsnubbe som bestämde att vita fauner var mer stiliga och sofistikerade än andra, så han satte igång en ganska blodig kupp som involverade att alla framgångsrika fauner som inte var vita skulle dödas om de vägrade bli steriliserade. Till slut blev hans önskan uppfylld, och mäktiga vita fauner skaffade barn med andra vita fauner så det blev vita barn. Till slut blev det lite som en rasism, fast det har gått över nu på senare år, och det har även blivit så att det finns vita fauner som inte är framgångsrika eller mäktiga också, men inte så jättemånga ännu.

Det var trevligt att höra lite faunhistoria och jag blev riktigt besviken när den stiliga unga rektorn från caféet ställde sig längst bort i salen och slog på en mikrofon med ena fingret för att testa ljudet innan han höll tal.
Talet var kort och direkt efter fick vi scheman utdelade.
Jag såg på schemat att jag hade flera lektioner tillsammans med Ath och Rebé, men bara tre stycken med Ally och Wayne. Det var ju lite synd, jag skulle nog ha kunnat komma bra överräns med Ally annars, hon verkade trevlig. Lite blyg mot mig just nu, men å andra sidan hade jag själv inte pratat allt för mycket än heller.
Efter att ha hämtat mat, ätit upp och gått tillbaka med disken till lärarbordet var vi påväg ut ur matsalen för att ta reda på vart våra nya skåp befann sig.
"Jag hoppas jag får skåp i extrabyggnaden iår", sa Ally till mig. "Det är närmre till tjejernas elevhus därifrån".
I entréhallen satt vaktmästaren och väntade på elever som strömmade ut och ville veta nummer på elevhus och skåp.Vi gick fram till honom och uppgav våra namn.
"Unga miss Ally, skåp nummer 12 i extrabyggnaden, och elevhus nummer 11.", sa han efter att ha bläddrat igenom sitt anteckningsblock. "Och unga mister Rebé, skåp nummer 44 i huvudbyggnaden, och rum 4 i korridor A. Hoppas att du inte har problem med fyror", fortsatte vaktmästaren och blottade sina svarta tänder, vänd mot Rebé innan han dök ner i anteckningarna igen.
"Åh, ni har tur ser jag. Miss Belle, skåp 32 i huvudbyggnaden och elevhus nummer 11, samma som din lilla vän.". Vad bra, tänkte jag. Då skulle jag nog få chansen att lära känna Ally ändå.
Vaktmästaren fortsatte bläddra och gav Ath skåp nummer 36 i huvudbyggnaden och rum nummer 9 i korridor B, och skåp nummer 29 i extrabyggnaden och elevhus 3, till Wayne. Vi tog emot varsitt papper med information om skåpens nummer och låskombination och vart vi skulle bo, och gick ut på skolgården.
Jag frågade Ath varför de delar ut nya rum till dem som redan gått på skolan förut.
"För att om någon slutar på skolan behöver rumskamraten inte vara orolig för vad som händer sen, utan man vet alltid att i början av året så får man en ny rumskamrat. Eller flera, beroende på i vilken korridor man bor.", förklarade han.
Jag förstod inte riktigt, men jag frågade inte mer, utan följde bara Ally mot vårt nya elevhus och vände mig om för att vinka till Wayne, Rebé och Ath när de följde stigen till pojkarnas elevhusområde.